Sommaren är i full gång

Mycket stoj och stim dagarna i ändå. Men även mycket ångest och förtvivlan. Ångest över vad jag delvis gör med min kropp, vart är träningen!!! hinns inte med just nu vilket gör att inget egentligen helt är på topp. Är så sjukt beroende av träning för att min kropp ska fungera men när kroppen inte orkar med träningen slår det fel. Att maten dessutom är åt helvete och mitt sinne inte riktigt är vart det borde gör inte saken bättre. Jag försöker men inte tillräckligt hårt. Jag ska försöka ytterligare och tänja mera. Har en filosofi över att om man fyller på precis tills bägaren rinner över så lär man sig så otroligt mycket om sig själv. Och det är den vetskapen jag vill ha. Att som den tjejen som klarar allt själv samtidigt leva upp till andra omkring en som drar i en gör det inte enklare direkt. Jag försöker vara tålmodig och acceptera. Förstå men ibland bara måste jag lägga krut på att förstå mig själv också. Annars rinner jag bara iväg, smälter ned som en piggelin i stekhet sol vid den ensamma klippan vid havet. Har jag tur rinner jag ned i vattnet och blir ett med världen, har jag otur torkar jag ut innan jag når dit. Och vem vill vara en uttorkad piggelin?