Konstaterade efter dagens promenad att springa inte är att tänka på idag. Idag om någon dag känns knäet sen inlinesvurpan. Får alltså bli promenader, corsstrainer och inlines som kondition tills knäontet gått över. Märkte även att sommaren är här på allvar. Promenaden resulterade inte bara i ett värkande knä utan även ett x antal nysningar med jämna mellanrum. Blir ett besök på apoteket imorgon om rådgivning vad man ska göra åt det.
Nu är ny energi intaget så åter till psykologiböckerna. Längtar som en tok till ca 10.00 imorgon. Då är det över. Längtar även som en tok till 16.00 imorgon men det hoppas jag inte går över.
Varför är sorg och längtan så otroligt mycket starkare än kärlek?
Öronbedövad tystnad.
Enorm tomhet.
Oändlig saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar