Som om man står i ett vägskäl hand i hand. Sakta vandrar man åt höger medan den andra står kvar och tvekar, tar några stapplande steg åt vänster, stannar till, vänder sig om och vinkar hej då. Det finns inga säkra kort i livet. Det finns inget som heter för evigt. Det finns inget jag gör det sen. Det finns ett nu och endast nu. Ingen idé att älta, vrida och fundera. Bara att acceptera, förlåta och fortsätta. Börjar bli expert på att resa mig. Plåster, bandage och sårrengöring är slut för länge sen. Nu får såren läka av sig själv. Varar det så varar det. Men ingenting varar för evigt.
Hellre ångra det jag gjort än det jag inte gjort.
Pernilla, du har inte funderat på att bli författare? Jag läser många bloggar och ingen skriver så bra som du!
SvaraRadera