ATT TRO PÅ SIG SJÄLV

Att tro på sig själv.

En av grundprinciperna inom socialpsykologi tar upp just tron på sig själv. Att man ska tro på sig själv och sin förmåga. Men även att det kan vara missvisande. Västvärldens samhället bygger på individualism och en fanatisk uppfostran som säger att man ska kämpa på och inte ge upp. Det svenska samhällets bygger på ett giggel av glada uppmuntringar i stilen "Du klarar det, ge inte upp, du är bäst, du vinner, du slår alla andra". Du, du, du, du, du. Men jag då? Vart finns jag i alla det här? Vad vill jag som individ uppnå med det jag gör? Måste jag ha VG och alla rätt på provet för att jag ska känna mig nöjd eller är det för att omgivningen ska känna sig nöjd? Eller för att jag ska känna mig nöjd gentemot omgivningen?

Pernilla och nötpåsen

Vikten av att få i sig fett och speciellt rätt sorts fett är stor. Det märks på vågen. Om jag utesluter fettet står vikten still. Slänger jag in en näve nötter varje dag ger det underverk. Även på humöret. Bättre koncentration, bättre uthållighet och bättre fokusering. Detta hänger ihop med en funktion i hjärnan som måste ha fettet runt sina axoner för att kunna fungera. Undviker man fett under en längre tid kommer detta fettet att sakta försvinna och man kan inte koncentrera och fokusera lika bra.

Och att få i sig fett genom nötter är alldeles utmärkt. Min favorit just nu är att blanda naturella cashew med saltade. Det är stor smakskillnad på dem båda och jag äter dem helst för sig när helst kroppen säger att "Jag behöver energi". Problemet är bara att jag äter endast de hela. Jag gillar inte de som redan delat sig. Eller gillar och gillar. Jag älskar att känna när nöten delar på sig när man tuggar lite försiktigt på den. Det är en satisfaction som jag kan få abstinens av bara det. Detta leder till att det blir många påsar liggande med halva nötter. Som tur är äter mamma upp dem. Men det är betydligt färre hela än delade i en påse. Vilket resulterar i att antalet inköpta, öppnade och enbart-uppätna-hela-nötter-i-påsar är många i vårt skafferi. Och ja... köper jag i lösvikt står jag och petar ut de hela nötterna med plastspaden =).

Grymt seg morgon

Efter en grymt seg söndag verkar denna måndag börja i samma tempo. Att bara stiga upp ur sängen var som att bestiga Mount Everest. Vissa dagar bara är sådana. Kroppen hänger liksom inte med tankarna utan rör sig i slow motion, om den ens rör sig alls det vill säga. Spenderade mestadels av dagen igår i horisontellt läge framför dator och tv. Vilket var typ, sjukt länge sen, jag gjorde sist. Var nig behövligt. Och vips är klockan halv åtta, och jag som börjar klockan åtta. Och det enda jag har gjort är att äta frukost. Opps... dags att vakna nu Pernilla!

Magiska regn

Jag var ute och gick och i mina hörlurar dök You raise me up med Josh Groban upp. Mina tankar landade som så många gånger hos pappa. När min första tår rann nerför min kind började ett regn falla. Det var pappa som grät för vår sorg. För det onda som sitter i bröstet. För att vi kämpar oss i genom varje motgång med tanke att det är det han vill. Tack pappa för att du finns hos mig.

You raise me up

"A death can become an important organizer of experience that separate the past from the present".

Ibland är det skönt att läsa vetenskapliga texter som kan förklara varför man känner på ett visst sätt. Att veta att det jag upplever är ett vanligt tillstånd. Visst är det tuff text att läsa om döden och sörjande kapitlet i psykologiboken just nu. Men ur ett längre perspektiv är det nog bra. Läste även att det är vanligt att man upplever positiva saker även ur en sådan sak som att en nära har gått bort. Man blir mer nära med personer i sin innersta krets och upplever livet mer tacksamt. Tar till vara på stunderna och får mera gjort. Man inser att man inte har en aning om hur länge man får stanna kvar. Vilket gör att man vill uppleva det man drömmer om. Man hakar inte upp sig på det negativa, man tänker inte lika negativt längre. Allt går, allt ordnar sig. Man "tar tag" i sin själv, skakar om och ut faller allt negativt man förut sett och kvar finns bara det positiva.

Som en vis svenska göteborsk tv-serie säger: "Glöm dina bekymmer. Imorgon kommer nya".

I spin my head right round

And my leg to =). Livets andra spinningpass avklarades idag galant. Efter åt några benövningar och leka apa i hulkgropen (ja jag var ensam där så ingen såg mig). Borde egentligen plugga men är tillfälligt upp och öronen förälskade i facebook och mina jongleringsbollsar så det går inte så bra med det =).

2010.1 after 20 dec

Vet inte riktigt vad det beror på. Ålder, senaste månadens händelse eller bara tidens gång men jag märker själv att jag förändras. Mina värderingar och synsätt på vissa områden har bytt skepnad. Jag är fortfarande jag men jag i 2010.1 after 20 dec. Jag börjar så smått inse vad livet innebär. Absolut inga stora berg av upptäckter vad livet handlar om men ett sandkorn här och där. Och jag trivs med det. Vissa dagar rullar det på i lagom tuff-tuff-tåget anda och det mesta känns bra, andra dagar går i virrvarr och såväl fysiska som psykiska känslor snurrar runt i tornadofart. En del dagar känns lika menlösa som en stillastående bilkö och andra är lika spända som när man sitter högst upp i fritt fall och väntar på att falla. Jag börjar inse att livet verkligen är en roller coaster och inte en merry-go-round. Allt är inte mjuka små moln i pastelliga färger och vackra djur, ljuvlig musik och lättvind i håret. Allt är inte heller svart på vitt, hårt och eländigt. Det finns ljusa stunder och det finns mörka stunder. Det är så livet funkar. Det finns inget tillstånd i livet där allt är bra. Utan det är en blandning mellan stunder då man känner att allt är så sjukt meningslöst och likgiltigt att man lika gärna kan skita i det till stunder då man faktiskt skrattar och ler, inte bara utåt utan av inuti.

gah..... gah.... GAH!!!!!

Mina vänner och jag pratade här-om-dagen vad vi helst skulle byta på oss själva (utseende mässigt) om vi fick byta nåt. Mina knän svarade jag. Jag har ändrat mig. Jag skulle byta min högra vad!!! Den satte stop för hela löpningen idag... och som kroppen skrek efter den,,, peppat mig själv hela dagen och j-vla förbannade kramp ville inte ge sig =(. Sitter här fortfarande med mojande smärta...

Tummen ned för vader som krånglar =(

Så kan det gå...

... att man blir ensam lämnad i ett kök på lunchrestaurang när man egentligen bara ska bli introducerad till nya jobbet. Men men.. det ordnade sig.

... att även i ett plusgiro gömmer det sig en massa fel som måste detektivas fram och rättas för att bokslut ska stämma. Men men... det ordnade sig.

... att trots efter 12 timmars jobb och tidspress så gick 40 minuters löpning på bandet galant. Varav 20 var över 11km/h =).

... att jag är grymt trött och så snart maskinen med träningskläder gått klart och jag hängt det kommer jag stupa ned i sängen och sova mig till en ny dag.

Vinterbarn

Jag är ganska nöjd med mig själv. För det mest. Inte så att jag går runt och tänker shit vad snygg jag är. Utan mest att okey. Jag är jag. Let it be like it is! Like it or dont give a shit about it! Visst får jag nojer då och då med saker jag vill ändra, hey, vem får inte det liksom? Men jag glömmer ganska snart bort dem. Det är inget jag lägger ned så mycket energi på. Och om jag hamnar i ett tillstånd där jag lägger ned energi på det brukar jag ändå inte komma fram till något annat sätt jag vill vara på heller. Men det finns en sak som ständigt återkommer, så där varje vecka. Jag är så sjukt avundsjuk på Rebecca Vinterbarn Elgs RÖST!!! Jag avgudar den! Om det är något någon annan har som jag vill ha är det den.

Lyssna här på P3 och Rebecca Vinterbarn Elg. Inte bara en fantastik röst utan även helt underbara, tänkvärda kåserier om allt vad livet innebär. Japp jag är helt torsk på henne.

Gårdagens träning

Förutom skidturen till Jossan på eftermiddagen på 5 km blev det ett styrkepass för rygg, mage och axlar igår. För övningar och vikter finns jag på Kolozzeum istället.

Hade en supertrevlig vin, chokladfoundu och tjejkväll igår. Helt ultimat sätt att spendera en annars ganska långseg måndags kväll på. Planeringen inför den stora midsommarfesten är i stort gång. Bäst att vara ute i god tid.

Hade egentligen tänkt vila idag men är så grymt uttråkad och vinden viner utanför fönstret i minusgradig luft så det får nog ändå bli en tur mot mitt andra hem för att komponera ihåg ett stadigt ben, triceps, biceps och bröst pass.

Love!

Vårtecken

När klockan ringer klockan sex på morgonen och det första man hör är fåglar som kvittrar.

De första mopederna är ute på gatorna, fika på trappen i underbar sol, bilen glider fram på torra vägar och solglasögonen sitter där dem ska. bilrutan måste tvättas pga fågelskit.

Trots den meterhöga snön som ligger kvar och kylan som envist går under -10 varje natt så tänker iallafall jag här med förklara att våren har kommit =)

Första spinningpasset

Normalt sett brukar mina stunder på träningscykel vara ungefär 10 minuter. Kanske max 15. Idag överöste jag mitt rekord flera gånger om och gick på 50 min spinning. För en inbiten löpare som jag så var det verkligen en omställning. Mjölksyran var snabbt på plats trots lågt tempo på 7:an och inte allt för högt motstånd varken på 8:an eller 9:an. De två 10:orna vi hade däremot slet jag ordentligt. Gillade den positionen bäst och eftersom det bara var 30 sek intervaller gick det att hålla ut. Dom starka 3 minuters 8:orna var betydligt jobbigare.

Men jag gillade det. Ytterligare ett ställe att pressa och utvecklas på. Så regniga sommardagar vet ni var ni kommer hitta mig.

Körde även triceps och bröst.

Shockhelg för kroppen

Dagen kommer spenderas med några timmars amatörskidåkning. Något jag vanligtvis inte ägnar mig åt så kroppen kommer få en rejäl shock av denna motion istället för vanliga löpningen. Dessutom har jag impuls uppskrivit mig på ett spinningpass i morgon kl 15. Kostar 60 spänn och om jag inte avbokar 24 timmar innan så måste jag betala oavsett om jag går eller inte. Alltså måste jag dit. = måste vara smart ibland.

Aldrig i hela mitt liv varit på ett spinningpass förut. Har stora förväntningar på svett, svett och tårar =). Me like!

100312

Vad gör man när man märker att ens drömmar sviker en? När man en dag upptäcker att shit, vad vill jag egentligen? Måste jag veta det? Kan man leva dag in och dag ut och bara leva nu? Känner mig instängd i mig själv. Och samtidigt som jag skrev det insåg jag att det är precis så det är.

Jag är instängd i mig själv!

Det finns ingen som kan ändra på mitt liv förutom jag. Vad vill jag? Vad vill jag med livet. Nyss fyllda 24, har jag tur överlever jag min 85 födelse dag. Och om jag inte gör det spelar det egentligen någon roll? Så länge jag kan känna att jag gör det jag vill. För det är bara mitt liv. Min stund på jorden. Så vad vill jag med den? Vart är min tro på mig själv? Vart är min energi och "livsglädje"?

Det är lätt att le åt andra men hur lär man sig att le åt sig själv?

Dagplanering

Sitter på skolan och väntar på inkommande gruppmedarbetare. Egentligen hade jag tänkt mig hit lite tidigare för att plugga lite men fastnade framför kusins blogg istället. Söt pojke de har =)

Tisdagens rygg och bröst pass har verkligen satt sig. Ökade på vikterna rejält och pressade mig till det yttersta. Vilket känns. En otrolig träningsvärk från nacken ned till magen. Fantastiska skönt! =).

Dagens pass kommer förhoppningsvis innehålla 35 minuter löpning. Dags för intervall. Lugn uppvärmning, 400 meter spurt, 2 min lugnt tempo upprepas 8 ggr. Därefter nedvarvning. Efter det mage, triceps och biceps. Tanken är att ligga på plus från normal vikt och orka max 8 rep i 3-4 set. Dags redan nu att förbereda sig mentalt.

Över och ut. Dags för träning av hjärncellerna. Kommer drömma mig bort till kvällens träning när rastlösheten slår in.

Sega ben och mental svaghet

Sjukt seg löppass idag. Sprang utomhus och det blåser. Inte mycket men blir stor skillnad i tempot och explosivitet till skillnad från inomhuslöpningen. Schemat visade på 40 minuter i tempo så du klarar av det. Fuskade lite och stannade på 35 minuter. Sträckan jag trodde skulle vara fyrtio minuter var slut, mina ben var sega och min go for it glöd svek mig. Vanliga jag skulle glatt fortsätta till slutet av de 40 minuterna men inte idag.

Antar att gårdagens amatör skidtur på 90 minuter satt sina spår i mina ben. Ska ut på ytterligare en i eftermiddag. Förutom skidåkningen var det bröst och rygg på gymmet igår. 45 minuter tungt. Hur skönt som helst =).

Nu blir det att stretcha en stund och sen sätta ner mina arma fötter i ett fotbad, en kopp julte och återgå till pluggandet =)

Måndags pass och nattplugg

15 minut i mitt bästa 5 km tempo stod på schemat. Märkte senast jag var ute att mitt 1 mils tempo låg runt 10 km/h. Så ökade på mitt 5 km till 11.5 km/h. Gick super det med. Var trött och gråtfärdig innan av dagens alla motgångar men när jag väl stod där på bandet så kände jag mig så otroligt lätt. Var en grymt skön tur trots tanter som bara ville ha låg musik och jag som glömde mina hörlurar. Körde bara några få styrkeövningar efter det och ägnade istället 15 minuter åt välbehövlig stretchning stället.

Nu är det plugg som inte hunnits med på dagen som ska göras. Blir nog nattuggla ikväll. Och upp klockan sex imorgon. Får sova en annan dag. Ce la vie!

Då: 7 Mars 1986 Kl 15.15

Mitt tjugofemte levnadsår påbörjas snart. Firade igår med barnkalas bland släkten, massa skratt och bus, rödvin och prat. En mycket trevlig kväll som övergick i en runda i Örebro. Rockbaren och Harrys. Dansa hela natten med underbaraste vännerna. Champagne vid tolvslaget. Helt klockren dag. =)

Sovmorgon idag, frukost med mor och bror =). Chokladtårta med lemon curd och grädde. Mums mums =)

Fortsätter med fika, stretchkurs, årsmöte och middag med gymnastikföreningen för att sedan avsluta kvällen med lite kortspel med mamma och broder. En kanon dag helt enkelt =)

Överlycklig över mitt beslut

Hur ens negativa tankar påverkar än.

För några inlägg sedan skrev jag att jag inte är den typ av tjej som springer utomhus på vintern. Började idag fundera på varför. Vad menade jag egentligen med det? Har jag ens provat att springa på vintern? Svar: Ja! Nu har jag det =) Helt fantastisk underbart var det. Tanken var att bara jag provar är jag sjukt stolt över mig själv. Kom snabbt in i ett flow och några minuter blev till 65 innan jag var hemma igen =)

Överlyckligöver

T j u g o f y r a m i t t å r

Under mitt tjugofemte levnadsår ska jag fokusera på en sak främst. Mig själv.

Jag ska lära mig att göra det jag vill och mår bra av. Ändra på sådant jag inte trivs med, avsluta sånt jag inte vill fortsätta med och påbörja nya spännande saker.

Ibland måste man kasta sig in i saker och tillåta sig falla handlöst bara för att märka att man alltid orkar resa sig, damma av själen och gå vidare.

Varning för hysteriskt skrattade och skrikande brudar i skogen

Haha. Inte skrattat så intensivt på länge. Mitt motto "En dag utan aktivitet är inte en dag" fick mig och min mor ut på en tur på längdskidorna så här på kvällskvisten. All denna snö och lite skare har gjort att man kan åka genom skogen och det var precis vad vi gjorde. Lika ringrostiga båda två. De minsta nedförsbackarna blev stora hinder och rädslan för att inte hinna stanna innan träden var stor. Men kan man inte stanna, då sätter man sig ned =).

The state is a fact

Det finns två saker som avleder mig från träning. Det första är socialt. När något hejdundranderolig socialt evangemang är på G eller om någon i min närhet behöver mig. Det andra än när jag blir sjuk. Att träna när man är sjuk är idioti för mig. Med sjuk menar jag när man själv känner att nej vänta nu, nu står det inte till som det ska inuti mig. Igår och idag resulterade i det senare. Så idag är det vila som gäller. Tror dock på att frisk luft är bra så länge man själv känner att man orkar med så det blir en lite promenad innan mörkret faller. Tills dess är det utvecklingspsykologi och citrusfrukter i alla dess former som gäller.

Optimal webbsida

Som den hängivna strumpfantast jag är har jag hittat den mest optimala webb-shop-sidan Happysocks.com. Vem skulle inte vilja spendera sin födelsedag i ett par sånahära? *presenthint*

När huvudet känns närmare marken trots att man står upprätt

Antar och godtar att vissa dagar bara är sådana. Dagar när sorgen finns i varje tanke och minnen dyker upp i allt man ser. Det är bara att flyta med. Vet att det blir bättre. Kanske till och med bra. Även om det ibland känns som om lycka är en känsla långt bortom horisonten vet jag att vägen dit inte är oändlig. Finns det något starkare tillstånd än saknad och längtan?

Många intryck på-en-och-samma-dag

Gårdagen gick i måndags-katastrofens tecken. Vissa dagar känner man det redan när man vaknar. Att denna dag kommer gå fel. Och visst gick den fel. 4 timmars restid istället för 50 minuter, 2 halkningar, hungrig och pank, planerad styrketräning på kvällen fick ge vika för bussväntning, huvudvärk --> svårt att hänga med på föreläsningen. Men med facit i hand var det även en hel del positiv saker med dagen. Emilia fyllde år, jag fick skratta mycket med henne, jag trotsade vädret och köpte såväl joggingpants till utomhus löpningen som solglasögon, min första tenta i Psykologi A blev godkänd, jag tränade min löpning på morgonen så det vart ett pass åtminstone. Idag känns det varken mer eller mindre att gårdagen gick så snett. Vissa dagar har nog bara tendens att göra det. Bara att resa sig med huvudet högt och ett stolt leende på läpparna. Jag är inte mer än människa =)

Som sagt blev löpningen av: 15 min i 5 km tempo stod på schemat. Startade lugnt på 6km/h. Ökade till 8 under sju minuter satte på konstant 10,5 i 1,5 lutning. Gick bra. Kan nog öka något av det till nästa vecka. Nedvarvning resterande av 35 minuters passet med 10x3 hoppsteg för explosion. Kändes bra. Körde 20 minuter mage efter det.

Dessutom var det 1 mars igår. Vilket enligt min träningsplanering visar tung styrketräning överkropp. Det var jag skulle köra igår kväll. Mage-rygg. Idag biceps-triceps. Sen på fredag eller söndag bröst-axlar. Kommer istället väva in gårdagens mitt under de resterade två dagarna. För att hinna med. Tiden är knapp denna vecka men att prioritera bort träningen underlättar aldrig.