Nytt rekord

45,11 YES!!! På milen alltså!!! WOhoo!!!! NICE! =) Glad. Sprallig. Laddad!!!!

Emotioner

Emotionell hämning: inträffar enligt då man ständigt stänger inne sina negativa känslor. Anses av de tidiga psykologerna vara den största orsaken till psykologiska sjukdomar. Andra psykologer hävdar dock att det är bra med emotionella hämningar. Inte främst för att inte bli aggressiv och bemöta andra människor på olämpligt sätt. Forskning visar dock på att det är bra att visa även sina negativa känslor. Man anses då har lättare att ta negativa händelser i livet samt bekämpa sjukdomar bättre. Det sympatiska nervsystemet fungerar mera normalt.

Disclosure (avslöjande) är när man talar om något högst privat för en annan person. Anses vara bra. Att hålla inne med privata hemligheter kan leda till psykologisk ångest och fysiska sjukdomar. Pennebaker menar att inte tala om traumatiska, negativa eller upprörande händelser kan leda till problem. Det är fysiskt energitagande och efter ett tag leder det till stress och stressrelaterade sjukdomar. Att konfrontera traumatiska minnen genom att berätta dem för någon eller skriva om det ger känslan av en befrielse och att man inte behöver hålla på en hemlighet.

Många studier har gjorts genom att man har bett en grupp skriva om sina känslor inför en stor händelse i sitt liv (tex att flytta hemifrån för att börja plugga) och en annan grupp att skriva om triviala saker några kvällar i rad. Senare har dessa personer kollats upp och visat att de som skrev om sina känslor inte gått lika ofta till skolsyster och inte haft lika många fysiska problem som de som skrev om triviala saker. Så kom igen folket! Det är inget fel att "hänga ut" sig på internet!

Att blogga är töntigt

Tycker att den kommentaren duggar rätt tätt nu för tiden. Men självklart bara för dem som inte ens provat att blogga och inte förstår varför man bloggar. Att blogga är idag för många mer eller mindre som en dagbok. Så varför ska man öppna upp sin dagbok på internet? Brukar en vanlig kommentar lyda. Det är ju bara för att få uppmärksamhet! är ytterligare ord som används flitigt. Men varför bloggar man då? På riktigt? Personligen bloggar jag för att jag inte gillar att prata om mig själv. Det finns människor som gillar att säga allt de gör och gnälla på allt och hela tiden säga hur de mår osv. Men det gör inte jag. Jag hatar att gnälla och klaga på saker. Jag hatar att säga till folk att jag mår dåligt. Hur kul är det att lyssna på det egentligen? Jag vill inte sitta och prata om min träning med min omgivning för det är egentligen ingen som bryr sig. Jag hatar att skryta och det är ytterst sällan jag tar fokus på mig själv i mina samtal med andra. Bloggen är helt frivillig att läsa eller inte. Jag bryr mig inte om ifall jag sitter dag ut och dag in och skriver enbart till mig själv. Jag mår bra av det, och jag tänker fortsätta med det!

The written world make you feel better...

Mental misshandel

Jag vill ha kontroll. Kontroll på mig själv. Kontroll på vad jag gör, hur jag reagerar i olika situationer såväl fysiskt som psykiskt. Jag tar saker i min takt. Ibland går det i racerfart ibland snigeltakt. Jag hatar att få bakslag och när helt oväntade händelser på ett ögonblick vänder upp och ned på ens tankar blir jag vilsen. Kom ett brev idag till pappa. Adresserat till pappa. Inte dödsbo. Utan direkt till honom. Han ska hämta ut nåt ifrån transportstyrelsen. Hur faan ska han kunna göra det?? Ilska och total nedbrytning. Känns bara som om jag kommer längre och längre ifrån mig själv i vissa situationer. Samtidigt vet jag att även denna händelse kommer att göra mig starkare och mera säker på mig själv. Nästa gång kommer det gå bättre. Kommer gå och hämta ut vad det nu är som ska hämtas ut och det kommer gå bra. Men då vet jag om det. Då är jag förberedd. Hatar dessa mentala slag och sparkar som hela tiden återkommer. Vad jag än gör så är det alltid något som påminner om pappa. Det gör bara så jävla förbaskat ONT!!!!

But as so many times before. Just keep smiling...

Även jag kommer överleva...

Dag 158

Gah, get crazy

Crazy on myself. My thought. Tankar, vilja, ork, motivation, koncentration, disciplin Where are you guys?

Fokus

Om inte nu så aldrig. Som så många gånger förut. Fokusering och redigering. Kan påstå att jag gillar mitt liv utrifrån "What dosen´t kill you makes you stronger".

Morgonpromenad och triceps, biceps, benpass

Helt slut nu ikväll. Både fysiskt som psykiskt. Fattar inte något av det. Morgonpromenad och 50 minuters styrka biceps, triceps och ben. Knäna villa inte riktigt hänga med i början men de löste upp sig till slut så kunde öka på på slutet. Dessvärre verkar ryggen och nacken fått en törn i benböjen för attans vad ont jag har. Kan inte komma på nån annan anledning till det. Får nog bli smithen istället för fri stång ändå. Surt. Är för jobbigt att dra fria över huvudet. Men biceps och tricps gick bra. Ökning på fri stång i biceps samt triceps i maskin. Kändes bra.

Kosten har vart i botten, som så vanligt när kroppen inte vill samarbeta med psyket. Men får ladda på med ny energi imorgon. Hoppas på att rygg och nacke känns bättre då det är rygg och bröst som gäller. Eventuell ändring till bröst, mage och axlar om ryggen inte vill.

Klirrade skriftliga till gröna idag. Känns nice. Känns att nu kanske det äntligen blir av. Kanske. Ska försöka hinna med några bollar i morgon. Stressad som fasen inför tentan nästa vecka och folk som drar i en hit och dit. Momsredovisningar och arga, vresiga hyresvärdar. En älskad lilla mamma och ständiga tårar. Äh! Lägg av! Res dig! Sträck på dig! Ready? GO!

Lite trasiga och fnasiga Är Inget Fel Att Va!

Sova kan jag göra när jag blir gammal! I denna takt blir jag gammal fort!!

Under cover i 100 år? Yes please!

Crash...

Cykel premiär

Hade några timmar till övers i morse innan jobbet så tänkte att va tusan. Jag cyklar. 16,5 km enkel väg. 16,5 hem nu ikväll => 33 km på cykel. Jag som trodde det bara var en mil och tyckte att jag måste ha cyklat väldigt sakta till jobbet när det tog hela en timme. Men när jag kollade på eniro var det visst 16,5 km. Då var jag betydligt nöjdare med tiden.

Är jag en cykelmänniska?
Svar: Nej. Jag har aldrig vart "bra" på att cykla. Ofta tyckt det har varit jobbigt och tufft. Att värma upp på gymmet med cykel är inte jag. För några månader sedan gick jag på mitt livs första spinning pass och plågade mig igenom det. Det har sedan blivit två pass till. Efter det har jag kört 15 minuters pass självmant på spinningcykel med olika tempo, motstånd, stående och sittandes. Kanske har det gett resultat? För dagens cykelpass gick långt över förväntan när det gäller mjölksyra och ork. Att tilläggas ska att vinden inte var att tala om och solen lätt gömd bakom molnen. Skönt träningspass som förenar nytta med nöje.

Nöjd.

HUNGRIG!

Vårruset a la 25,16

Kvävande fuktigt luft. 23 grader. Moln. Nyutslagen hägg. Styrketräning imorse. Ont i huvudet hela dagen. Trött som få. Långt ifrån optimalt väder att springa i och en kropp som verkligen inte ville men slutade ändå på 25,16 min på 5 km. Får väl erkänna det helt okey. Även om jag gärna hade velat ha det under 24 åtminstone.

Får se om det blir nåt pass imorgon eller inte. Beror på hur kroppen känner sig vid uppvaknande. Eller rättare sagt när den behagas vakna till liv och om jag hinner besöka gymmet innan jobbet. Fredag väntas ett 17 timmars jobbpass så träning finns inte att tänka på. Lördag. Nja kanske, trädgårdsarbete om inte annat. Söndag, ska klura på det. Förhoppningsvis.

När muskler darrar är lyckan som störst

Topp pass för bröst och axlar avklarat. Så underbart att bara pressa allt man kan i bänkpressen och i flyers. Hela jag darrade för att lyckas få upp på sista Helt helt underbart! Varvade med armhävningar och cabel cross. Även axlarna fick sig en rejäl omgång i såväl axelpress, framåtlyft som handstående. Lyckan var nådd! Magen lika stark som vanligt och jag behöver verkligen komma igång med nya övningar där för att lyckas utvecklas mera. Några bra förslag??

Ser ut att bli ett 9:onde vårruset för mig i morgon. Nytt rekord kanske??

Nu blir det premiär på touren.

Huvud, axlar, bröst och mage

Plugga, promenad, gymmet: axlar, bröst och mage. Kvalitets dag med mig själv. Avslutas med en förhoppningsvis premiärtur på golfbanan med mor ikväll. Ser ut som en bra ledig dag. Helt i min anda. Om jag hinner ska jag fixa lite i sommar kollektivet också. Helst greja lite mer i trädgården med. Stort trädgårdsland att gräva. Men bara att härda i och tänka på hur underbart det är att gå dit i sommar och se de klarröda jordgubbarna. Mmmm...

Trotsa vädret då kroppen skriker efter gymmet

Sommarfint väder ute idag. Klockan är bara nio och jag har redan spenderat nästan en timme i trädgården. Grävandes trädgårsland och plockandes maskrosor till fåren. Precis så som en sommarmorgon ska vara. Nu är det frukost och senaregymmet trots det fina vädret som råder ute. Hela min kropp saknar svettlukten bland andra träningsfreak och vikter. Höra beatet i musiken, känna energin i musklerna försvinna efter varje rep, svettdropparna sakta tränga fram, hjärtslagen ökas, fokus, anamma och en stort leende på läpparna. *Drömmer mig bort* Tur att vissa drömmar är inom snar framtid...

Home safe, vettigare och utvilad??

Första natten i sin egna säng på mer än en vecka efter kvälls/nattpass på jobbet. Kan det bli mer underbart?? Känner mig som i himmelriket med mina egna alldeles lagom fluffiga kuddar.

Så som sagt. Hemma igen efter en vecka i London, England, Skottland. Vart bra dagar. Skönt att komma bort en stund och bara impulsivvara. Det behövs sådana resor ibland. Det ger lite klarheter i vissa förut svåruppklarade tankar man har. Man lär känna sig själv bättre. Utmana sig själv. Och vart ligger utmaningen i att semestra en vecka? För mig handlade det om en vecka utan träning. En vecka med godis, glass, restaurang mat, alkohol och andra onyttigheter. Kanske inte låter som en big deal i mångas öron men efter år av ätstörningar och träningsnoja är varje gång jag "tillåter" mig själv att svänga utanför ramarna en seger. En liten seger mot ett starkare jag. Ett litet kliv i rätt riktning i en "sjukdom" jag vet jag aldrig helt kommer besegra. Den kommer alltid finnas där, mer eller mindre, och kunna ploppa fram när helst den vill. Det gäller att lära sig balansera. Veta vart man har sig själv. För tillbaka vill jag inte. Jag skulle inte ens önska min värsta fiende i den sitsen. Det är svårt att gräla ensam...

Seriöst, vem kom på handskar till gymmet?

Grepp. Tyngd. Fokusering på musklerna istället för smärtan i händerna. The magic gloves. Helt klart det bästa inköpet på länge. Sen jogginpantsen =D Ökade på på flera övningar jag inte kunnat förut för greppet har glidit ur mina händer och det helt enkelt har gjort för ont. Men inte nu längre *Happy*. Rygg, axlar och biceps samt 1 timmes kondition varvat cykel, jogging, cross och step. Nice pass som känns. Precis vad jag behövde.

Imorgon blir det fokus på ben och sen är det 1 veckas vilande från styrketräning pga semester. London love och engelska landsbygden. Självklart följer mina ständiga följeslagare Mr och Mrs Addidas samt Miss Pants med. Hoppas hinna med ett morgonpass i Hyde Park samt ett Military pass innan vi lämnar London och fortsätter uppåt. Längre än så är inget planerat. Take is as it come!

Mr Cancerjävel och Fru Psykfaan

Snälla, stanna

Nervositeten får kroppen att rysa av obehag.

Ångesten får hjärtat att slå hårt

hårdare.

Eko bland tusentals tankar

sorg.

Längtan.

Nervositet.

rädsla

Återkommande bilder, sakta sakta

Fort fort.

sakta, sakta

Fort!

Snälla, stanna

snurrandet får mig att må illa.

Det tär på mig. Det gör det.

långsamt sakta uppåt

snabbt nedåt

snigelfart framåt

rusningstrafik bakåt

tvära svängar med för lite space.

Ibland krockar tankarna

.