Jag vill ha kontroll. Kontroll på mig själv. Kontroll på vad jag gör, hur jag reagerar i olika situationer såväl fysiskt som psykiskt. Jag tar saker i min takt. Ibland går det i racerfart ibland snigeltakt. Jag hatar att få bakslag och när helt oväntade händelser på ett ögonblick vänder upp och ned på ens tankar blir jag vilsen. Kom ett brev idag till pappa. Adresserat till pappa. Inte dödsbo. Utan direkt till honom. Han ska hämta ut nåt ifrån transportstyrelsen. Hur faan ska han kunna göra det?? Ilska och total nedbrytning. Känns bara som om jag kommer längre och längre ifrån mig själv i vissa situationer. Samtidigt vet jag att även denna händelse kommer att göra mig starkare och mera säker på mig själv. Nästa gång kommer det gå bättre. Kommer gå och hämta ut vad det nu är som ska hämtas ut och det kommer gå bra. Men då vet jag om det. Då är jag förberedd. Hatar dessa mentala slag och sparkar som hela tiden återkommer. Vad jag än gör så är det alltid något som påminner om pappa. Det gör bara så jävla förbaskat ONT!!!!
But as so many times before. Just keep smiling...
Även jag kommer överleva...
Dag 158
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar