Idag är det en sån dag. En dag när varken kropp eller sinne verkar vilja vakna riktigt. Man bara inte orkar ta tag i något utan blir lätt bara sittande och funderar ut den ena tråkiga efter det andra att göra. För så är det. Ingenting är kul. En sån dag. Å andra sidan tror jag inte på "såna" dagar. Det är jag själv som skapar dem. Det är jag själv som försätter mig i det tillståndet. Rättare sagt, det är inget tillstånd det är en inställning. Just nu är min inställning att jag är trött, slut i kroppen, deppig, nere, sur. Är det då konstigt att hela min kropp strejkar? Nej!
Att ändra sin inställning såna här dagar är bland det svåraste jag vet. Oftast kommer jag inte på det förs efteråt. Men idag kom jag på det tidigare. Så le, le åt dig själv i spegeln, le just nu. Skratta till. Hoppa lite. Andas friskt luft. Sätt upp ett mål för de närmaste 15 minuterna. Ett enkelt mål och känn glädjen efter du uppnått målet. Det kan vara vad som helst. Mitt mål kommer vara att stiga upp ur sängen. Klä på mig träningskläderna. Fylla vattenflaskan och ta mig till gymmet. När jag väl kommer dit, hoppat på löpbandet vet jag att minuterna kommer flyg iväg. Jag kommer le för mig själv och tänka att YES. Jag gjorde det! Jag besegrade mig själv! Jag besegrade känslan av "ingentinget". Gick från dimma in i solsken. Det handlar om fokusering och att övervinna sig själv.
I slutändan har man ändå bara sig själv...
Dag: 127
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar