Hade en underbar timme i skogen. Lagom tempo efter gårdagens mil. Avslutade med styrka och stretchning på underbar plats i skogen. Se bilden och njut. Jag älskar min skog! Känner mig som Ronja Rövardotter. Vår vrålet föresten vrålade jag för några veckor sedan.
När jag gick ut ur skogen. Ner över gärdet, såg ut över gården, så tänkte jag som så ofta på pappa och kände en känsla jag inte känt på väldigt länge. En kort kort stund. Kände jag känslan av ro. Allt var helt tyst förutom några fåglar som dovt kvittrade sin kvällssång. Solen lös på skogen bakom huset, det blir liksom gyllene då. Som om skogens gröna granar förvandlas till guld. Min enda tanke just då var: Just här, just nu, vill jag stanna tiden. Hämta hem min pappa, för att bara en sista gång få ta en promenad i skogen med han. Han skulle ha älskat det. Du är saknad!
tack för musik tipset =) =)
SvaraRadera